enkelt men ändå så svårt.
jag har så många tankar i huvudet så allt blockeras.
jag vill bara lägga mig ner och gråta, för jag vet att allt blir bättre då.
men jag kan inte, de kommer inga tårar.
och det känns som om jag har ett stort svart hål i mitt hjärta,
jag vill skrika rakt ut, men ingen lyssnar och ingen ser.
jag vill inte ha motgångar i mitt liv, jag har haft nog många.
jag vill leva lyckligt och enkelt.
jag vill känna känslor, inte bara för stunden.
det är inte det att jag är olycklig, tvärtom.
jag har aldrig älskat mitt liv så mycket som jag gör nu.
jag har aldrig känt mig mer levande än vad jag gör nu.
men någonting saknas... känslor.
jag vill kunna gråta.
jag vill kunna älska.
det enda jag kan just nu är att visa glädje.
men vad betyder glädje om man inte kan känna sorg?
en sak vet jag iallafall, jag saknar sara och nathalie
ni är mina änglar, och jag vill aldrig vara utan er.
nu blir det tandborstning och nanna kudden.
