itsnotmeitsyou

det är inte ofta man får tid att sitta helt ensammen och tänka. men det är nog ganska nyttigt, jag vet att jag har undanträngda känslor som jag inte vill ha ut, för jag vill inte känna smärta, jag vill inte. jag vill inte känna saknad, jag vill vara den som är saknad, men det är aldrig så, det är alltid jag som fuckar upp allt. jag gör sällan rätt, och jag får ofta stå för det. kanske de är lika bra, men jag lär mig likförbannat aldrig... vissa människor lär sig bara inte, de är bara acceptera. jag vet egentligen inte varför jag skriver de här på bloggen, för anledningen till att jag skriver de är för att jag inte orkar prata om det... nåväl, klockan är snart 21.20 och jag sitter hemma, har ingen lust att göra nå, först ville jag gå ut, men sen när jag blev bjuden på fest så bangade jag... jag vill helt enkelt vara ensam med mina tankar, vill gråta bort den här fredagen, det är så mycket nu bara.. praktiken har satt igång, jag är inte van att kliva upp klockan 07.00 och stressa till en buss. jag är inte van att ha arbetsuppgifter, ta det inte fel jag trivs bra på aktiva, men ibland vill jag bara sova bort mitt liv... och för att inte tala om kärlek, jag har träffat rätt många killar den senaste tiden, och de blir alltid samma sak, jag blir kär. men inte i dom, jag blir nog kär i kärleken, och blir jag kär i dom och blir tillsammans så duger dom plötsligt inte...bara för att jag inte vill vara ensammen, men just nu behöver jag vara ensam, jag behöver tänka på mig själv.

jag vill att de ska bli imorn, då får jag alkohol i kroppen. då är allt frid och fröjd igen.



hej.