itsnotmeitsyou

jag sitter här och ler för mig själv.
jag vann, det gjorde jag faktiskt.

visst kan jag känna mig osäker,
men det begränsar inte mitt liv längre.
jag gör vad jag vill, när jag känner för det.
det är många som vänt mig ryggen pga panikångesten.
men vem behöver dem?

man märker hur man glider ifrån sina vänner,
dom som slutar höra av sig, svarar inte på samtal
och har alltid undanflykter.

i know, jag har varit en sådan själv.
men med åren lär man sig att ta vara på det man har.
och det finns inget bättre än riktiga vänner.
dom man kan säga allt till,
dom man kan dela sina tårar med,
dom som kan få en att skratta och
dom som inte dömmer en för det förflutna.

♥ till mina vänner, ni som står där, i både vått och torrt.