Visst gick vi in i detta tillsammans som ett lag, men världen den förändras och världen den är jag.
visst brukar ni också tänka tillbaka på gamla tider, och undra varför man inte kunde vrida tillbaka tiden?
nätterna vid stranden, dagisgården, "planket" och alla andra ställen.
jag minns hur vi tjuvrökte på dagisgården, och blev fulla på 3,5or.
hur vi klädde oss, och låtsades trotsa våra föräldrar.
vi trodde att vi var oövervinnliga, odödliga och det var vi mot världen.
jag ser den tiden som bitterljuv, man mådde inte alltid så psykiskt bra, men man hade vänner som skulle gå över eld för en. varför är man så envis att man inte kan svälja sin stolthet och be om ursäkt? istället låter man flera års vänskap gå åt helvete.
det är tungt att minnas, för den tiden kommer aldrig tillbaka, de vänner man hade då, får man aldrig igen.
en av orsakerna till att människorr blir så sentimentala av minnen är för att minnena förändras aldrig när allting annat gör det.
vi behöver alla en vän, jag behöver en vän.
nätterna vid stranden, dagisgården, "planket" och alla andra ställen.
jag minns hur vi tjuvrökte på dagisgården, och blev fulla på 3,5or.
hur vi klädde oss, och låtsades trotsa våra föräldrar.
vi trodde att vi var oövervinnliga, odödliga och det var vi mot världen.
jag ser den tiden som bitterljuv, man mådde inte alltid så psykiskt bra, men man hade vänner som skulle gå över eld för en. varför är man så envis att man inte kan svälja sin stolthet och be om ursäkt? istället låter man flera års vänskap gå åt helvete.
det är tungt att minnas, för den tiden kommer aldrig tillbaka, de vänner man hade då, får man aldrig igen.
en av orsakerna till att människorr blir så sentimentala av minnen är för att minnena förändras aldrig när allting annat gör det.
vi behöver alla en vän, jag behöver en vän.
Kommentarer
Trackback
