itsnotmeitsyou

det händer så mycket i mitt liv just nu, så jag är som paralyserad.
står bara och stampar på en och samma plats. vet faktiskt varken in eller ut.
kommer det bli bra? är jag redo för det här? kommer jag ens klara det?
pratar såklart om min praktikplats, har varit hemma så länge nu att jag vant mig vid det.
min trygghet. jag har alltid känt mig mest trygg hemma, för att jag vet att där blir jag uppassad.
nu ska jag plötsligt börja jobba, på ett ställe jag aldrig vart in på, vet inte vem människorna är osv.
men det finns de som tror på mig, som ger mig hopp.

sen finns det ju andra, som tror att jag kommer vara fast i min värld för alltid.
som kommentaren jag fick av någon anonym i min kompis blogg när jag frågade henne om hon behövde flytthjälp;
´´hur ska någon som knappt tar sig utanför dörren kunna hjälpa någon att flytta?´´
inte för att jag behöver förklara mig för dig, men jag klarar faktiskt av att gå utanför dörren.
och efter allt jag gått igenom är jag nog mycket starkare än vad du är.

ikväll blir det väldigt lungt, ska rensa lite här hemma.
älsklingen jobbar så jag får sova ensam inatt.
kanske tillochmed smiter in till mallamus och sover där? vore trevligt.
nu ska jag däremot jaga katten för han river hela jäkla lägenheten!

hejdo.